Längtansbarnen (1997)

Den här boken skrev jag för att den inte fanns och jag behövde läsa den. Jag och min dåvarande man skulle åka till Kina och adoptera vårt första barn och hittade ingenting att läsa. Den vanligaste handboken handlade bara om adoptivbarnens svårigheter. Tidningsreportagen om de lyckliga nya familjerna kändes förljugna. Sorgen att inte kunna bli gravid fanns det ingenting om. Barnlöshet är vanligt, samtidigt känsligt. Det visste jag redan. Jag hade tidigare skrivit en text i Aftonbladet om hur jag försökte bli gravid. Den fick stor uppmärksamhet. Jag ville skriva fler självupplevda berättelser där alla komplicerade känslor kring barnlängtan och adoptioner fanns med. Svante Weyler, då på Norstedts förlag, sa genast ja. Vanligen skriver jag långsamt och under vånda men den här gången gick det lätt. Jag hade under flera år fört en sporadisk dagbok och tvingade mig att återge det jag skrivit, även det som avslöjade rädsla, fördomar, självupptagenhet och gnäll. Jag varvade min egen berättelse med djupintervjuer med tjugo adoptivföräldrar. Caroline Roosmark tog de vackra bilderna. Ordet "längtansbarn" blev ett begrepp. Senare kom fler böcker om barnlängtan och adopterades har skrivit sina egna historier. Det är bra.

Ur recensionerna:

"Boken rör vid djupa strängar. Att inse och erkänna att man kommer att förbli barnlös är en livskris som människor tacklar på olika sätt. Kerstin Weigl beskriver på ett ärligt sätt alla de inte alltför vackra tankar och känslor som genomkorsat hennes huvud under vägen fram till adoptionen:" 
(Ingalill Hellman, Nerikes Allehanda 4 november 1997)

"De intervjuade adoptivföräldrarna har olika erfarenheter. Kärleken till och omsorgen om barnen har de gemensamt, men Kerstin Weigl tillåter också de besvärliga och komplicerade tankarna och känslorna att komma fram. Hennes egen respekt och intresse för barnen som "egna" individer genomsyrar hennes resonemang, och tycks driva henne att vilja ta reda på och förstå så mycket som möjligt."

(Malin Nordgren, Dagens Nyheter 12 september 1997)

"Den borde vara given läsning för alla som någon gång tänkt tanken att adoptera."

(Stefan Holmberg, Norra Västerbotten)

TITEL: Längtansbarnen

FÖRLAG: Norstedt

UTGIVNINGSÅR: 1997 (en andra upplaga 2001)

OMSLAG: Lotta Kühlhorn

ANTAL SIDOR: 229