Lukas Bonniers Stora Journalistpris "För att hon genom sitt outtröttliga grävande blottlägger ett av samhällets dolda katastrofområden​." (2015)
Guldspaden med Kristina Edblom (2020)
Wendelapriset, juryns hedersomnämnande (2020)
Årets Selma, hederspriset (2020)
Pennskaftspriset med Kristina Edblom (2019)
INMA (Global Media Awards) förstapris i klassen "Best use of video" med Jenny Svenberg Bunnel och Magnus Wennman (2018)
1.6 miljonerklubbens Journalistpris (2016)

Jag föddes i Stockholm en sommardag 1959 och följande år flyttade mina föräldrar till Göteborg, till ett höghus i Kortedala, därefter radhus i Torslanda. Ständigt längtade jag bort. I minnet av min barndom står jag i en busskur med en bokkasse av galon och höstregnet smattrande hårt mot glaset. På den tiden fanns inget bibliotek i min förort. Det var till staden jag ville. Jag var inte särskilt samhällsintresserad (det kom senare) och blev journalist utan att förstå vad yrket innebar. Man hade sagt mig att jag borde bli det eftersom jag kunde skriva och något måste jag ta mig för efter att, utan entusiasm, ha försörjt mig som vårdbiträde, lärarvikarie och servitris. Det blev journalisthögskola i Göteborg, lokalradion i Malmö, sedan Stockholm och Aftonbladet. Jag tyckte mycket om att göra radio men tillfälligheter styrde mig åt andra håll och förstås staden. Jag förälskade mig i Stockholm. Äntligen bodde jag på en stadsgata med många busslinjer och butiker.

Vad blev jag för journalist? På Aftonbladet var jag länge en så kallad penna, som skickades ut för att uppleva, observera, berätta. Jag hade känsligheten och sinnet för detaljer. Det tog mig många år att inse att jag även var en så kallad grävreporter. Då hade jag gjort flera större metodiska granskningar av sådant som dödligt våld mot kvinnor, tvångsvårdade barn och gruppvåldtäkter. Det är sådana ämnena jag ständigt sökt mig till. När jag var ung hade de låg status inom yrket, sådant var "socialporr". Det har förändrats.

Mer om mig: Jag har två vuxna och utflyttade döttrar och en man. Vi två bor i en hyreslägenhet på Södermalm och emellanåt i hus vid Mälaren. Jag tycker om allt som har med berättande att göra: film, litteratur, journalistik och umgänge över goda middagar. Jag är uthållig, pålitlig och ganska klok. Jag är kvällsmänniska och dagdrömmare och trivs med förändring - som nu. Det blev 35 år på Aftonbladet. Någon gång ska man sluta på en nyhetsredaktion. Nu får jag se vad det blir. Det finns så mycket att utforska.